Detta var den mest fasansfulla och hemska semester som jag någonsin har varit med om!! Kom hem i Torsdags, men ingenting har landat på plats förrän idag.

Måndag: (Dag 1 på Öland)

Vi hade packat husvagnen och var redo att åka, vi körde tidigt eftersom vi ville komma fram i tid. Allting gick hur bra som helst tills vi hörde ett stort brak och så husvagnen hoppa en meter upp i luften sen landa lite på sniskan. Vad hade då hänt...jo, hela hjulet på husvagnens högra sida hade lossnat och trillat av och slagit håll i golvet på husvagnen och flyttat hela dörrkarmen så den undre delaen av dörren gick inte att stänga ordentligt. Hjulbultarna hade gått av på mitten så det var bara att ställa husvagnen där och köra och köpa nya bulltar, sen när man väl gjort det så fick vi köra tillbaka till Billinge/Svalöv och hämta dem andra däcken och fälgarna så att vi kunde köra vidare. Vi körde tillbaka till husvagnen och satte på dem nya fälgarna och reste upp allting som hade trillat i husvagnen och sen körde vi vidare till Öland. Vi var framme ca klockan 20.00 på kvällen, sen skulle tältet upp och husvagnen städas efter braket.

Tisdag: (Dag 2 på Öland)

Detta var en mindre hemsk dag (förutom dem hårda dynorna man fick sova på). Denna dagen var det sol och skönt, kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde på dagen, men på kvällen så badade Oscar och Birdie i havet och det tyckte båda två var så himla skönt.

Onsdag: (Dag 3 på Öland)

Denna dagen var ännu skönare, vi badade hela dagen, fram till klockan 14.00 ungefär, sen var det dags att åka till Ölands djur-& nöjespark (hundar är välkommna in). Skitkul om jag får säga det själv, Kanske inte så jättekuk för Birdie eftersom det var så himla varmt hela dagen, men dem hade satt ut vattenskålar till hundarna som dem kunde dricka ur över hela parken. Sen efter det så var det baddags igen, men då fick Birdie stanna vid husvagnen. Det blev ett kvällsdop, sen ble v det minigolf med mig som vinnare =D, hehe, en blev det nog film efter det sen så hände det inte så mycket mer den dagen.

Torsdag: (Dag 4 på Öland)

Denna dagen var hemskast av alla. Vi vaknade tidigt på morgonen, åt frukost och packade ihop allting och var redo att köra hemåt. Allting fungerade bra tills vi kom till Sölvesborg och skulle äta lite mat. Vi åt maten och kissade Birdie och gav henne vatten, sen skulle vi fortsätta köra hemåt, men vad händer då? Jo, då ska bilen börja krångla och stannar mitt på vägen, Oscar försöker fixa det, sen går det att köra några km sen stannade den igen. Oscar ringde och frågade om någon kunde komma och köra hem oss och husvagnen och det skulle Oscars pappa göra. Han kom dit och kopplade på husvagnen och allting, sen när Oscar sa att vi skulle sätta in Birdie i bilen så sa hans pappa att Birdie skulle åka i husvagnen fastän dörren inte går att stänga ordentligt! Jag sa att det vill jag absolut INTE göra mot min hund, hon kan sitta i mitt knä om det ska vara så, m3n nej då, han tryckte in hunden i husvagnen och körde, jag tittade på husvagnen hela vägen hem. Vi stannade i Höör och jag sprang ut för att kolla om Birdie mådde bra, men hon hade smittit ur husvagnen, hon hade tryckt sig ut genom dörren och hoppat av! Jag kan inte beskriva känslan av vad jag kände just då! Det var Anders (Oscars pappa) fel att hon hade stuckit, men han skulle inte leta efter henne, nej då! Han körde oss hem, sen fick jag och Oscar köra tillbaka och leta efter henne själva! Vi letade ända tills klockan 12-1 på natten, sen var vi så trötta att vi somnade av utmatning.

Fredag: (Dag 1 på Birdieletandet)

Vi hade ingen aning om var hon var, ingen aning om hon levde eller var död, ingen aning om hon var skadad eller inte, men vi körde och letade, men inget svar någonstans. När vi kom hen efter 3 timmars letande så gjorde jag lappar som vi kunde sätta upp runt Höör och Hässleholm eftersom det var där emellan hon försvann. Lite senare på dagen så körde vi igen och skulle leta efter henne och under tiden vi körde så ringde det en äldre man och sa att han hade sett en svart labrador ligga på hans äng precis utanför hans hus. Han hade försökt få fatt i henne, men hon bara sprang iväg från honom, men han hade satt ut mat och vatten till henne ifall hon skulle våga komma fram till honom, men det ville hon inte. När jag och Oscar kom dit så fick vi gå en bra bit innan man såg henne. Det var jag som gick fram till henne först eftersom hon litar på mig mest, hon kände igen mig direkt, inga problem där, sen kom Oscar och då blev hon ännu lyckligare, men hon kunde inte stödja på sitt högra bakben. Jag tror att hon bara har vrickat det, men det kan vara brutit också, hon har ett litet sår på benet också som nog måste sys eller sättas ihopa med tejp som är nästan samma sak som att sy. Så på Måndag när veterinärerna har öppet så blir till att åka in och röntga hennes ben så man vet vad som han hänt med det. Men det viktigaste är att hon kom hem säkert och tryggt och levande, det kunde ju ha varit mycket värre, men nu är det inte så.

Linda är jätteglad att hennes Birdie är hemme och trygg. Just nu ligger vi på golvet tillsammans och svettas (Har sprutat vatten på Birdie för att kyla ner henne).

Hoppas ni får/har haft en bättre semester än vad vi fick!

Puss på er!